Den fria radikalen

Landstinget Gävleborg dras med en hel del problem.  Brist på specialistutbildad personal, dålig ekonomi, vårdköer, långa handläggningstider för remisser och journalskrivning, förtroendekris mellan invånare och landstingsledning, förtroendekris mellan personal och ledning. Sedan länge har man försökt lösa dessa och andra problem genom att organisera om. Resultatet känner vi alla till.

Nu är det dags att tänka nytt!! Inga stora organisations- eller strukturförändringar kommande mandatperiod. LUGN OCH RO I LANDSTINGET GÄVLEBORG! Många politiker får ont i magen när man säger det här, men det är den enda förnuftiga vägen bort från problemen.

Lugn och ro för att ge invånarna trygghet. Lugn och ro för att ge personalen möjlighet att utveckla sitt arbete. Lugn och ro för att få människor att söka arbete och stanna i vårt landsting.

Tänk att få bo i det första landstinget som säger NEJ till den penningslukande organisationshysterin. Låt landstinget Gävleborg bli föregångare och rösta för LUGN OCH RO den 19 september.

Kryssa Charlotte Klötz, nummer 1 på FP:s lista för norra Hälsingland. Enligt valmyndigheten kan man använda vilken man vill av de 4 listorna bara man är röstberättigad i länet.

Hur står det till med hjälpmedelshanteringen i landstinget Gävleborg? Törs man flytta hit om man på ett eller annat sätt är beroende av hjälpmedel för att klara sin vardag? Tveksamt!

Idag har vårt landsting mycket strikta regler. De flesta hjälpmedel betraktas som ”egenvård” och ger inte rätt till subventioner. Det tydligaste exemplet är nog Daisyspelaren, ett hjälpmedel som hela landet anser vara nödvändigt för synskadade, utom Gävleborg.

Har du behov av personlig assistent och det behövs en lyft för dina förflyttningar, då  räknas det som arbetsmiljökostnad och betalas inte av landstinget.

Uppräkningen kan fortsätta i all oändlighet. Vad vi vet är att Gävleborg anses vara det snålaste landstinget i landet. Min åsikt är att regler för hjälpmedel borde vara nationella. I väntan å det kommer jag och Folkpartiet Liberalerna, om vi får inflytande efter valet, att se över regler och avgifter så att vi åtminstone blir mer lika resten av Sverige!

Häromdagen träffade jag en arbetskamrat från sjukhuset i Hudik. Hon vill arbeta, avdelningen behöver personal under sommaren, men hon har bara 19 dagar kvar innan man måste anställa henne enligt LAS. Det här är en kompetent person, omtyckt av patienter och medarbetare, men hon får alltså inget vik. I stället tar man in nya oerfarna vikarier. Jag har absolut inget emot att unga människor får jobba, men ifrågasätter hur man använder LAS helt baklänges. En lag som ska ge trygghet används för att utestänga kunniga, erfarna personer och detta i ett landsting som, än så länge, styrs av S! Man säger att man värnar om de anställda, men helt cyniskt utesluter man personer för att slippa fastanställa.

Hur ska det gå i framtiden om vi inte tillvaratar den kompetens som finns?  Min arbetskamrat söker sig nu till andra arbetsgivare och hon är inte ensam. Snart går hela 40-talsgenerationen i pension och vi kommer att behöva alla goda krafter för att bedriva sjukvård, men genom den personalpolitik som förts  har vi förlorat många, många.

Ett annat exempel på personalpolitik är hur man hanterar ansökningar om tjänstledighet. Anställda begär tjänstledigt för att jobba på andra ställen, men nekas och blir tvingade att säga upp sig. I stället för att få tillbaka en anställd med nya erfarenheter och kunskaper tappar man personen helt. Är detta vettigt?

Vi, som är politiker måste börja tänka i andra banor. Landstinget Gävleborg ska bli känt för att vara en arbetsgivare som tillvaratar personalens idéer och kunskaper, som lyssnar på  och respekterar sina arbetstagare.

Landstingets viktigaste uppgift är att ge befolkningen en så god sjukvård som möjligt. Detta går bara att genomföra om människorna som arbetar i vården känner förtroende från ledningen och får möjlighet att utveckla sitt arbete i lugn och ro utan ständigt hot om nedläggning eller organisationsförändringar.

Jag vill arbeta för att vi, invånarna i landstinget Gävleborg får en trygg och god sjukvård i framtiden!

Sjukresor och färdtjänst måste omfattas av värdiga regler för brukaren!

Det kan inte vara rimligt att man måste planera tre veckor i förväg om man ska resa över kommungränsen.  Vem av oss lever livet så strukturerat? Inte jag i alla fall. Antagligen har jag varit med i fullmäktige och fattat beslut om detta och det är väldigt pinsamt, men det står inte ett ord om denna regel i underlaget som presenterades för fullmäktige. Jag får nog lov att ställa en fråga till berörd ordförande, Sven-Åke Eriksson.

Ett annat problem är patienter som behöver permissionsresor när de vistas länge på annan ort i länet. Man kan inte åka sjukresa när man är inskriven på sjukhus och får inte färdtjänst över kommungränsen. Märkliga regler!

Ytterligare en sak. Om man måste åka taxi tex till sjukhus är det krav att man har 100 kr att betala chauffören med, annars får man inte åka med! Det här är helt vansinnigt. I Landstinget har vi gått över till fakturering, ingen kontanthantering får förekomma, men taxiresor kan man inte fakturera. Det här måste vi lösa.

När man skriver regler får man väl lov att använda sitt sunda förnuft, eller är det meningen att det ska vara krångligt?

Det måste gå att förändra. En begränsad ekonomi är inte skäl nog för att krångla till tillvaron för människor som bara vill leva ett vanligt liv, som alla andra.

Ibland blir man väldigt brydd när man sysslar med politik. Jag läser Ht idag (1/6) och ser en artikel om Björn Brink (c) på Rotary i Hudiksvall.

Han berättar att han vill samarbeta med oss i Samverkan Gävleborg efter valet. Intressant i sig och kanske värt att fundera på, men det är inte det som gör mig brydd, utan det faktum att Brink uttalar sitt oreserverade stöd för Hudiksvalls sjukhus.

Jag citerar: ” Det är professionen i Hudiksvall som avgör vilka specialiteter som Hudiksvalls sjukhus ska ha.”

Först tänker jag, det måste vara en annan Björn Brink, men nej, han ser likadan ut på fotot som den Björn Brink som var ordförande på landstingsstyrelsen i förra veckan.  Vi hade då bland annat ett ärende som handlade om centralisering av all pacemakerinläggnng i länet till Gävle sjukhus.

En läsare som tror gott om människor utgår naturligtvis från att Björn och hans centerparti skulle ha ifrågasatt detta förslag. Icke! Inte ett ord yttrades till Hudiksvalls förmån från centerpartiet eller den övriga majoriteten. Däremot visade man en viss irritation när vi i oppositionen ställde besvärliga frågor. I underlaget fick vi veta att man endast gjort 38 pacemakeroperationer i Hudiksvall under 2009. Lögn! Det var 72 enligt statistiken. Man sa också att cardiologerna i Hudiksvall var nöjda med förslaget. Lögn! Det finns i stället risk att de hjärtläkare vi har flyttar härifrån och möjliheten att rekrytera nya är ytterst små.  Utan cardiologer ingen cardiologi.

Varför stred inte Björn Brink och centern för detta? Tror man att det bara är irurgi som är viktigt? I artikeln  nämner Björn Brink att det ska göras 10000 operationer per år i Hudiksvall. Hur ska det fungera utan stöd till dåliga patienter utan kompetenta hjärtläkare?

Jag skulle önska att våra politiker i länet var ärliga och stod för sina åsikter i alla sammanhang. Det är sjlvklart att man kan ha olika uppfattningar beroende på synsätt och ideologi, det respekterar jag. Att säga olika saker och visa olika åsikter beroende på lyssnare tycker jag är dålig stil och bidrar till politikerförakt. Valrörelsen har knappt börjat och redan ser vi politiker som lovar och lovar. Det kan inte vara lätt att vara väljare.

Återigen har striden mellan Gästrikland och Hälsingland blossat upp och den här gången, enligt min åsikt, alldeles i onödan.

Det handlar om cardiologi, hjärtsjukvård och var man ska göra vad. Verksamheten i Gävle vill inrätta ett interventionscentrum på Gävle sjukhus. Där ska man kunna göra livsviktiga ingrepp vid akut hjärtinfarkt s.k. PCI, speciella pacemakerinläggningar och alldeles vanliga pacemakerinläggningar. Det här gör man redan, men för att få ett bra flöde och undvika onödig väntan behövs en utbyggnad med en sal och lite kringverksamhet.

Helt OK, vi behöver satsa på den specialiserade hjärtsjukvården. Problemet är bara att någon fått för sig att det skulle vara bra att flytta all inläggning av pacemaker till Gävle, även det som är vanligt förekommande och alldeles självklart för en cardiolog att göra på den egna kliniken. Man påstår att det går att spara flera miljoner på detta.

I underlaget till oss politiker blandar man ihop det här med interventionscentrum och pacemakerinläggningar så att det inte går att se var besparingen görs. Förslaget innebär också att de tre doktorerna i Hälsingland måste åka till Gävle för att utföra de här behandlingarna eftersom man bara har en doktor i Gävle som kan. Resultatet av det här kan bara sluta i kaos.

Hälsingeläkarna är inte speciellt intresserade av att stanna kvar på en klinik där man inte längre får utnyttja sina kunskaper, rekryteringen av nya cardiologer försvåras och även de kirurgiska och övriga medicinska verksamheterna påverkas negativt. Risken är att Hudiksvalls sjukhus blir någon form av B-sjukhus!

Vem vill då det här? Kanske Gävleverksamheten. Det är förståeligt att man värnar om den egna kliniken, men vi politiker måste se längre än så. Har vi beslutat att vi ska ha två fungerande akutsjukhus i länet: Hudiksvall och Gävle plus Bollnäs som ska upphandlas, då måste vi också se till att vi har kompetens och växtkraft på båda ställena.

Den nuvarande majoriteten S, C och Mp tycks inte förstå konsekvenserna av ett sådant beslut, eller också bryr mn sig inte. De tycker att vi ska lita på tjänstemännen som skriver underlag för oss att förhålla oss till. Underlag, som är röriga och dessutom innehåller rena faktafel. Vi fick veta att man gjort endast 38 pacemakerinsättningar, när det vid närmare kontroll visade sig vara 72! Man påstår också att cardiologerna i Bollnäs och Hudiksvall tycker att förslaget är bra. Detta stämmer definitivt inte! Varför måste man använda sig av falska uppgifter? Håller inte ett sanningsenligt faktaunderlag? Man kan bli lite misstänksam, eller hur?

Landstingstsyrelsens majoritet har alltså fattat beslut, med reservation från oss i oppositionen. Nu ska det hela tas i fullmäktige 16 juni. Det finns möjligheter för oss att stoppa det hela genom en återremiss. Sen är det val och det är väl bara att tro på ett annat vettigare styre efter 19 september.

Radio Gävleborg har under några dagar påtalat det sorgliga faktum att vårt landsting är ett av bara tre, som vägrar avskriva barns skulder. Det är ungefär 1400 personer i länet som helt oförskyllt har blivit skyldiga pengar för obetalade avgifter. Avgifter som föräldrarna rimligtvis borde ha betalat . Man har valt att lägga skulden på barnet i stället för den ansvariga vårdnadshavaren.

En ny lagstiftning är på väg, där det uttryckligen kommer att stå att barn inte kan bli ansvariga för kostnader och avgifter.  I väntan på lagen har nästan alla landsting i landet valt att avskriva barnens skulder, men inte landstinget Gävleborg!

Vi har hört både landstingsrådet Björn Brink (c) och landstingsrådet Ann-Margret Knapp (s) uttala sig i radion och skylla på kommunallagen och någon dom i tingsrätten. Knapp säger att det känns svårt och att man ska göra vad man kan för de här barnen.

För över ett år sedan skrev jag en motion om det här till landstingsfullmäktige. Den togs upp till behandling i höstas och avslogs förstås med motiveringen att man inte kan bryta mot lagen. Knapp sa även då att hon hade försökt göra något och att det var olyckligt men lagen måste följas.

Jag frågar mig hur de andra landstingen kan göra det här då? Kronofogdemyndigheten, konsumentverket och barnombudsmannen har alla jurister som säger att det är möjligt att avskriva barns skulder. Barnombudsmannen har uppmanat landstinget Gävleborg att agera, men nej. ”Vi vill inte bryta mot lagen”.

Återigen utmärker sig  S och C och ser till att landstinget  hamnar på sista plats. Varför? Var finns omsorgen om barnen? Vad är det som får Knapp och Brink att envist hålla fast vid att skulderna ska drivas in? Är det prestige, girighet eller …..?  Mot dumheten kämpar gudarna förgäves.

Mitt förslag till landstingsprogram för FP Gävleborg.

Den svenska sjukvården har under många år belastats av synen att sättet att organisera sig är det som är viktigt. Har man problem löser man det med en omorganisation. Ord som strukturförändringar, divisionalisering och nedskärningar tillsammans med ekonomi i balans dyker ständigt upp i debatten både bland politiker och i media.

Vi tror inte att detta löser några problem, utan är i stället beredda att se på sjukvården ur ett annat perspektiv, nämligen invånarens/patientens.

För den som är sjuk eller känner att den är på väg att bli sjuk är det väsentliga, mötet med dem som är utbildade att behandla och vårda.  Hög kompetens och ett gott bemötande är viktigt, inte organisationen eller vem som är huvudman.

Politikens roll är att ge förutsättningar för att det ska fungera. Hur vill då vi gå till väga?

Först vill vi ge ett löfte till våra invånare och anställda att inga stora struktur- eller organisationsförändringar ska göras under den kommande mandatperioden.                LUGN OCH RO I LANDSTINGET GÄVLEBORG är vår paroll!

Vi har tre sjukhus i vårt landsting: Gävle, Hudiksvall och Bollnäs. Gävle och Hudiksvall är i vår egen drift och ska betraktas som två likvärdiga sjukhus. Bollnäs ska drivas som egen verksamhet med samma kvalitetskrav som vi har på våra egna enligt den upphandling som görs.

Gävle och Hudiksvall ska ha den grundverksamhet som behövs för att kallas akutsjukhus. Detta innefattar medicin, kirurgi,ortopedi, kvinnosjukvård, barn- och förlossningsvård samt psykiatri. Vissa mer specialiserade områden kan läggas på ett sjukhus. Onkologen i Gävle är ett sånt exempel medan t.ex. överviktsbehandling både medicin och kirurgisk kan placeras i Hudiksvall.

För att de vårdande och behandlande personalgrupperna ska kunna koncentrera sig på det de utbildats för, att ta han om patienterna, behövs ett administrativt stöd på nära håll. Vi vill att man ser över den nya organisationen för vårdnära administration. Fungerar den? Om ine kanske man ska återgå till systemet med läkarsekreterare anställda på respektive avdelning.

Lugn och ro innebär att personalen får tid och kraft att utveckla sin verksamhet. Vi är inte mot förändringar, men det ska vara förändringar som är till nytta för patienterna och leder till högre kvalitet och ökad arbetsglädje!

Landstinget Gävleborg har alldeles nyss infört ”Hälsoval Gävleborg”. Detta har öppnat möjligheter för andra aktörer än landstinget att bedriva primärvård. Det är ett nytänk i vårt landsting och behöver tid att utvecklas. Kanske har vi ställt för stora krav på utbud för att vi ska få ett bra genomslag även i glesbygd. Vi lovar att se över det här och är beredda att förändra det som inte blivit bra.

Landstinget har flera verksamheter som kräver samarbete med kommunerna. Det finns många bra idéer som måste befästas under de kommande fyra åren till exempel när det gäller barnverksamhet, äldrevård, psykiatri, missbruksvård. Folkpartiet Liberalerna har varit med och tagit fram riktlinjer och kommer att följa upp och se till at det hela utvecklas som det är tänkt.

Folkhälsa är ytterligare ett område där samarbete krävs för att nå resultat. Vi vet att mycket kan göras för att undvika sjukdomar och måste föra ut den kunskapen till alla invånare. Det är ett svårt uppdrag att förändra människors livsstil, men det går om alla hjälps åt!

Hemsjukvården i länet är planerad att övergå helt till kommunerna, något som kommer att underlätta och förbättra för de patienter som vill och behöver vårdas hemma. För att det här ska fungera måste vi landstingspolitiker vara öppna för kommunernas synpunkter och se till att de inte förlorar på övergången.

Handikappolitiken i vårt läns är inte mycket at skryta över. Vi har problem med hjälpmedelshanteringen, uppgifter visar att vi är bland de sämsta i landet på att bekosta hjälpmedel. Så vill vi ine ha det! En översyn av avgifter och bedömningar ska göras snarast. Våra medborgare måste få samma möjligheter till hjälpmedel som man har i andra län. Systemet för sjukresor måste också ses över. Det är inte rimligt att människor som vårdas på en specialistklinik i ena änden av länet inte ska ha möjlighet att åka hem på permission till andra änden, för att det inte går att få sjukresa eller färdtjänst.

Om vi fortsätter att se landstinget ur patientens synpunkt märker vi att det finns fler områden där det brister. Vi vet att sjukvården är ojämlik på många sätt. Olika vård ges beroende på kön, härkomst, sexuell läggning och klass. Även här är det nödvändigt att personalen får lugn och ro för att utveckla metoder för att undvika ojämlikheten.

Lugn och ro i Gävleborg betyder också att vi får en möjlighet till god ekonomi. Med en personalpolitik som ger arbetsglädje och utrymme för de anställdas åsikter om hur god vård ska bedrivas, ökar möjligheterna att rekrytera och behålla kvalificerad personal. Vi har till exempel ett stort antal sökande till våra AT-tjänster, men alltför många av dessa väljer att flytta från vårt landsting efter avslutad utbildning på grund av den stelbenta personalpolitiken. Många av våra välutbildade sjuksköterskor söker sig till Norge, inte bara för högre lön utan också för att vi inte lyckas vara en atraktiv arbetsgivare.

Om vi fick den specialiserade personalen att komma hit och stanna, skulle många av våra ekonomiska problem lösas: Kostnaderna för hyrläkare skulle minska drastiskt. Mycket av utomlänsvården skulle kunna tas hem. Följsamheten till läkemedelslistan skulle öka.

Allt detta sammantaget kan ge flera hundra miljoner! Varje omorganisation kostar också många miljoner, ofta mer än det spar. Folkpartiet Liberalerna är övertygade om att det går att få ordning på vår ekonomi utan att höja  skatten. Det gäller att hitta rätt perspektiv och arbeta utifrån det.

Landstinget har också till uppgift att erbjuda en fungerande kollektivtrafik mellan de olika kommundelarna och över länsgränserna. Mycket fungerar bra, men det finns områden som behöver förbättras. En förenkling av biljettsystemet är nödvändigt. Idag är det svårt att hitta i snåret av regler kring månadskort, ungdomsrabatter, länskort och zonindelningar. Vi behöver göra det hela begripligt och också fundera över om vi måste vara bland de dyraste i landet. Vi vill ju att så många som möjligt reser kollektivt, inte minst för miljöns skull.

Alla vet att kultur och utbildning är viktiga inslag i människors liv. Det är bra för hälsan och ger möjligheter för hela länet att utvecklas. Vi tycker att det är landstingets uppgift att se till att kulturen når alla invånare i länet, inte minst de unga. Resusrserna för detta ska åtminstone ligga kvar på samma nivå som idag.

Folkhögskolorna är en viktig del av landstingets verksamhet. Här ges möjligheter för dem som av olika skäl inte fått fullständig skolutbildning att hämta in den. Människor från andra länder kan här få kontakt med det svenska samhället på ett naturligt sätt. Afasikurser och andra utbildningar för personer med funktionshinder ger en nystart i livet. Det är oerhört viktigt att vi ser till att våra tre folkhögskolor kan fortsätta sin verksamhet med hög kvalitet och goda resultat.

Folkpartiet Liberalerna tror alltså att det är möjligt att lösa problemen i landstinget Gävleborg! Det krävs nytänkande och öppenhet, en god personalpolitik och politisk ödmjukhet. Vi står för det och är beredda att driva våra frågor om väljarna ger oss möjlighet till det i valet den 19 september 2010.

Jag har varit landstingspolitiker i snart åtta år och redan från första fullmäktige har jag påtalat den dåliga personalpolitiken. Varje gång jag tagit upp ämnet har jag bemötts med agressivitet. Man har anklagat mig för illojalitet mot landstinget, sagt att jag förstör den fina bilden av Gävleborg. Många gånger har man dragit in min man, som är läkare, i debatten. Lågvattenmärket var dock när jag fick höra att jag är paranoid och i behov av psykoterapi!!

I en debatt kan det vara svårt att plocka fram påtagliga bevis för förhållandena, men det har vi fått nu! Landstingsledningen, Ann-Margret Knapp och Svante Lönnbark var beredda att skriva under ett svar på en JO-anmälan. Förslaget presenterades i går på landstingsstyrelsen, även Björn Brink och hela majoriteten hade godkänt formuleringarna.

Svaret innehöll en stor mängd kränkande formuleringar. Kränkande mot den som gjort anmälan. Man använde sig av hans blogg som bevis för hans psykiska status! Är man psykiskt instabil när man blir arg på dåligt förd landstingspolitik frågar jag mig. I så fall är vi nog många som behöver hjälp! Hela första sidan av svaret användes till att på olika sätt visa att anmälaren inte är riktigt riktig.

Så här får man bara inte bete sig som arbetsgivare och offentlig institution! Det skulle inte förvåna mig om det här svaret blir föremål för en JO-anmälan.

Efter presentationen av det här begärde jag ordet och redogjorde för mina åsikter punkt för punkt. Jag fick medhåll av Alf Norberg (V) och Patrik Stenvard (M). Ingen försökte försvara formuleringarna. Vi föreslog att svaret ska skrivas om till beslutsmötet 8/3. Det ska bli intressant att se hur svaret ser ut då!

Nu tycker jag att vi som vill förändra måste göra något! Vi behöver träffa de fackliga företrädarna och diskutera situationen. Det här är förmodligen bara toppen på ett isberg. Det är också viktigt att vi i större utsträckning möter de vanliga människorna som jobbar på golvet. Vi behöver lyssna förutsättninglöst på åsikter och känslor. Hur ska vi kunna bedriva en god och säker sjukvård om personalen känner sig otrygg och jagad av landstingsledningen.

Året går mot sitt slut och det är snart tid att sammanfatta vad vi åstadkommit 2009. Har vi lyckats göra nånting som oppositionsparti i Nordanstig? Jag tycker nog det!             I Sörfjärdenfrågan har vi hjälpt till att trycka på för att få en ordentlig utredning, något som förstås borde ha gjorts mycket tidigare.

En motion om en avdelning för personer med demens fick avslag, men nu ska det inrättas en sådan på Bollebo i Bergsjö. Ordföranden i Omsorgsnämnden blev tvungen att hålla med om att motionen hade en viss påverkan!!!

Vi har tillsammans med flera andra skjutit upp införandet av vårdnadsbidrag. Jag förstår att de föräldrar som väntat på detta är besvikna, men det är inte läge just nu. Vi har en dålig ekonomi och när kommunalrådet erkänner att det här kan användas fär att spara pengar i barnomsorgen då är det definitivt dags att sätta stopp. I regeringens direktiv tryckte man särskilt på att vårdnadsbidrag inte får ses som en besparing.

Vi fortsätter att strida för en skola där kvaliteten är viktigare än lokaliseringen. Att man fortfarande bussar invandrarbarn till Jättendal för att bevara denna lilla skola är väldigt tveksamt. Vi tycker att det är viktigare att barnen får vara i samma skola som grannbarnen för att deras integration ska underlättas.

Olika jämförelser mellan kommuner visar att vår äldreomsorg, vår skola våra vattenavgifter osv inte är i nivå med riket. Tråkigt. Vi bor i en fin trakt där mycket positivt finns, men det är nog inte kommunens förtjänst. Vi är lite för små, lite för svaga för att klara av att utveckla och driva framtidsfrågor. En sammanslagning med andra är en tanke som i framtiden inte kommer att vara någon främmande, men om vi ska fria till någon måste vi vara attraktiva. Därför krävs det ett hårt arbete för att visa att vi vill höja vår kvalitet och där har den politiska ledningen ett stort ansvar. Lever de som har majoriteten idag upp till det? Det är frågan som väljarna måste ställa sig i september 2010.