Den fria radikalen

Jag har varit landstingspolitiker i snart åtta år och redan från första fullmäktige har jag påtalat den dåliga personalpolitiken. Varje gång jag tagit upp ämnet har jag bemötts med agressivitet. Man har anklagat mig för illojalitet mot landstinget, sagt att jag förstör den fina bilden av Gävleborg. Många gånger har man dragit in min man, som är läkare, i debatten. Lågvattenmärket var dock när jag fick höra att jag är paranoid och i behov av psykoterapi!!

I en debatt kan det vara svårt att plocka fram påtagliga bevis för förhållandena, men det har vi fått nu! Landstingsledningen, Ann-Margret Knapp och Svante Lönnbark var beredda att skriva under ett svar på en JO-anmälan. Förslaget presenterades i går på landstingsstyrelsen, även Björn Brink och hela majoriteten hade godkänt formuleringarna.

Svaret innehöll en stor mängd kränkande formuleringar. Kränkande mot den som gjort anmälan. Man använde sig av hans blogg som bevis för hans psykiska status! Är man psykiskt instabil när man blir arg på dåligt förd landstingspolitik frågar jag mig. I så fall är vi nog många som behöver hjälp! Hela första sidan av svaret användes till att på olika sätt visa att anmälaren inte är riktigt riktig.

Så här får man bara inte bete sig som arbetsgivare och offentlig institution! Det skulle inte förvåna mig om det här svaret blir föremål för en JO-anmälan.

Efter presentationen av det här begärde jag ordet och redogjorde för mina åsikter punkt för punkt. Jag fick medhåll av Alf Norberg (V) och Patrik Stenvard (M). Ingen försökte försvara formuleringarna. Vi föreslog att svaret ska skrivas om till beslutsmötet 8/3. Det ska bli intressant att se hur svaret ser ut då!

Nu tycker jag att vi som vill förändra måste göra något! Vi behöver träffa de fackliga företrädarna och diskutera situationen. Det här är förmodligen bara toppen på ett isberg. Det är också viktigt att vi i större utsträckning möter de vanliga människorna som jobbar på golvet. Vi behöver lyssna förutsättninglöst på åsikter och känslor. Hur ska vi kunna bedriva en god och säker sjukvård om personalen känner sig otrygg och jagad av landstingsledningen.

Året går mot sitt slut och det är snart tid att sammanfatta vad vi åstadkommit 2009. Har vi lyckats göra nånting som oppositionsparti i Nordanstig? Jag tycker nog det!             I Sörfjärdenfrågan har vi hjälpt till att trycka på för att få en ordentlig utredning, något som förstås borde ha gjorts mycket tidigare.

En motion om en avdelning för personer med demens fick avslag, men nu ska det inrättas en sådan på Bollebo i Bergsjö. Ordföranden i Omsorgsnämnden blev tvungen att hålla med om att motionen hade en viss påverkan!!!

Vi har tillsammans med flera andra skjutit upp införandet av vårdnadsbidrag. Jag förstår att de föräldrar som väntat på detta är besvikna, men det är inte läge just nu. Vi har en dålig ekonomi och när kommunalrådet erkänner att det här kan användas fär att spara pengar i barnomsorgen då är det definitivt dags att sätta stopp. I regeringens direktiv tryckte man särskilt på att vårdnadsbidrag inte får ses som en besparing.

Vi fortsätter att strida för en skola där kvaliteten är viktigare än lokaliseringen. Att man fortfarande bussar invandrarbarn till Jättendal för att bevara denna lilla skola är väldigt tveksamt. Vi tycker att det är viktigare att barnen får vara i samma skola som grannbarnen för att deras integration ska underlättas.

Olika jämförelser mellan kommuner visar att vår äldreomsorg, vår skola våra vattenavgifter osv inte är i nivå med riket. Tråkigt. Vi bor i en fin trakt där mycket positivt finns, men det är nog inte kommunens förtjänst. Vi är lite för små, lite för svaga för att klara av att utveckla och driva framtidsfrågor. En sammanslagning med andra är en tanke som i framtiden inte kommer att vara någon främmande, men om vi ska fria till någon måste vi vara attraktiva. Därför krävs det ett hårt arbete för att visa att vi vill höja vår kvalitet och där har den politiska ledningen ett stort ansvar. Lever de som har majoriteten idag upp till det? Det är frågan som väljarna måste ställa sig i september 2010.

Nu har debatten om Nordanstigs varande blossat upp igen. Folkpartiet liberalerna angrips av Maria Karström (KD) för att vara fåniga! Oj, oj. Förut har vi fått höra att vi driver frågan om ev sammanslagning med Sundsvall och eller Hudiksvall bara för att synas, vi har fått höra att vi är historielösa, förslaget är bara värt att kastas i papperskorgen.

Det intressanta är att se vilka som angriper oss. Politiker måna om sin makt, höga tjänstemän rädda om sina jobb och nu senast en representant för ett litet parti med hopp om större inflytande just för att detta är en liten kommun. Det handlar alltså om makt som alltid.

För oss i Folkpartiet liberalerna är det viktigare med den enskildes makt över sitt eget liv. Vi vill se en skola som ger barn och ungdomar kunskaper för att ta den makten. I Nordanstig finns inte tillräckligt med resurser. Vi vill se en socialtjänst där människors integritet inte hotas. I Nordanstig där alla känner alla finns det risk att bemötande och beslut bygger på andra grunder än de objektiva. Vi vill se en flyktingpolitik som respekterar människor. Här bussar man invandrarbarn från Gnarp till Jättendal för att bevara en liten byskola, skulle man kunna göra detta i Sundsvall eller Hudiksvall? I Nordanstig skriver man i delårsbokslutet att burmeser är en svårintegrerad grupp. Med mer resurser och större kompetens skulle knappast en sådan skrivning slinka i genom.

För oss i Folkpartiet är inte Nordanstig som begrepp det viktiga. För oss är det väsentligt att invånarna i alla våra byar får möjlighet till service av god kvalitet, känner trygghet i att stöd och omsorg, ekonomi och politik drivs med hög kompetens och tillräckligt med muskler för att verkligen fungera.

Vi är medvetna om att vi som enskilda politiker i en större kommun får mindre att säga till om, men det är oviktigt. Det som är viktigt är att våra invånare får samma resurser och möjligheter som invånarna i Sundsvall och Hudiksvall.

Vi vet också att vi har en lång väg att gå mot vårt mål. Först och främst behövs en folkomröstning så att vi får se hur folk vill ha det. Vid ett ja till vårt förslag är det dags att utreda och diskutera med de andra kommunerna. Under tiden måste vi förstås fortsätta att göra allt för att förbättra och stärka oss. Vi måste ju bli attraktiva om vi ska gå på friarstråt. Folkpartiet har alltså inte gett upp. Vi fortsätter arbetet för att höja kvaliteten i skola och omsorg, vi vill jobba för ett reellt positivt företagsklimat, vi tycker människor ska uppmuntras att flytta hit. Att bo i Ilsbo, som jag gör är underbart, men det spelar ingen roll om jag tillhör Hudiksvall eller Nordanstig i min normala vardag. Luften är likadan, grannarna är desamma, husen står kvar oavsett vad kommunen heter.

Hur tänker man i landstingsmajoriteten, rödklövern, egentligen?
Man presenterar åtgärder för att få en budget i balans, åtgärder som ska ge hela 8 miljoner. Inte så stor summa när vi prognosticerar ett underskott på 80 miljoner 2009. Resten ska man ta in på ytterligare en skattehöjning på 20 öre 2010.
De tänkta åtgärderna består av en rad avgiftshöjningar. Det mest anmärkningsvärda är att det ska kosta 150 kr att åka ambulans , ytterligare 100 kr kostar det om ambulanspersonalen bedriver sjukvård vid hämtningen. Hur motiverar man det här? Kommer befolkningen att tycka att det är rimligt att först betala skatt och sen inte ens få tillgång till det mest basala i ett civiliserat samhälle, transport till sjukhus i livshotande situationer, utan att få en räkning efteråt.
Som vanligt drabbar detta dem som har det sämst . Av vilken anledning hittar man på nåt så barockt. Vill man inte bli omvald, eller bryr man sig inte om vad invånarna tycker. Man kanske tror att det här ska passera obemärkt, men det tror inte jag att man lyckas med.
Vi oppositionella efterlyste konsekvensbeskrivning och sjukvårdslandstingsrådet Tommy Berger sa att det blir inga konsekvenser, för den sjuke kan ju inte bestämma själv om den ska åka ambulans eller egen bil. Det bestämmer man på SOS Alarm!!! Vilket resonemang. För mig handlar det om legitimiteten för skatteuttaget. Vill vi betala mer skatt och samtidigt få det påtagligt sämre? Jag tycker att det här är helt fel och ska göra vad jag kan i debatten i fullmäktige 3-4/11 för att stoppa förslaget. Går det igenom så får vi hoppas att vi kan riva upp det efter valet. Bara 11 månader kvar nu!

Jaha, då är det höst. I morgon i alla fall. Det märks inte minst på almanackan nästan varje dag är fylld av mer eller mindre spännande möten.

25 augusti startade vi Liberala kvinnor i Gävleborg med hjälp av Birgitta Olsson. Ett 20-tal kvinnor från 16 till 80 slöt upp. En styrelse med mig som ordförande valdes. Nu börjar vi kampen för liberal feminism på allvar! Det kommer att märkas framöver att vi finns.

I Nordanstig arbetar vi i FP för att få någon lösning på konflikten kring vatten och avlopp i Sörfjärden.
Kommunstyrelsen vill inte ta ärendet till fullmäktige, men jag har en interpellation som kommer upp på första mötet 28/9. Då lär det bli debatt och partierna blir tvungna att visa var de står. Förhoppningsvis är alla villiga att prata med befolkningen och titta på lösningar som är bättre för både folk och kommun än de som hittills presenterats.
Det verkar som om vi fått gehör för våra idéer om regionbildning, nämligen med Sundsvall, Ånge Dalarna och Jämtland. Vi hamnar mer i mitten och får en region där vi har mycket gemensamt. Vi får se. Kanske blir det ingen region alls och det är ju inte heller någon katastrof.

Landstinget, ja hur blir det där? Vi förbereder en plattform inför valet. Jag interpellerar om överbeläggningar i psykiatrin och om den nya centraliserade administrationen. Nytta för vem?
En debatt om Subutex och Metadon-behandling och andra behandlingsmetoder är på gång på begäran av FP och M. Vi har olika uppfattningar kring detta i partierna så det kan bli en intressant debatt. Viktig också för patienterna och personalen i behandlingsprogrammen. Som det nu är blir de utsatta för påhopp på insändarsidorna. Det är dags att visa vad vi politiker står. Metadon och Subutex är rekommenderad behandling från Socialstyrelsen och den enda behandling som har god evidens.

Kvinnojouren Vändpunkten tillsammans med Synskadades riksförbund håller som bäst på att planera en seminariedag 22/9 på Folkets hus i Hudiksvall. Det handlar om våld mot funnktionshindrade. Inte alls så ovanligt som man tror. Vi måste lära oss att se tecknen på misshandel alla vi som kommer i kontakt med funktionshindrade och drabbade kvinnor måste få veta att kvinnojouren finns till för alla kvinnor oavsett funktionshinder.

I måndags hade vi säsongens sista fullmäktige i Nordanstig. Mycket tänkvärt och lite spännande.

Budgetramar togs, utan så värst mycket diskussion om siffror. Förståeligt, det finns inte så mycket marginaler att diskutera. Två ärenden vållade i alla fall meningsutbyten och så småningom voteringar:

Det första var frågan om att bilda en gemensam nämnd för alla ”mjuka” frågor i kommunen, dvs skola, socialtjänst, omsorg mm. Det här är andra gången centern och moderaterna driver fram frågan till fullmäktige. Man tycker att det är viktigt, men har inte gjort något för att diskutera eller förhandla med oss som sa nej förra gången. Centern, som driver frågan mest av alla, eftersom de skulle fått ordförandeposten i den nya nämnden, har alltså återigen gått på pumpen.

Fråga nummer två av vikt var förstås skolfrågan. Förra fullmäktige blev vi lovade en strukturplan för skolorna att ta ställning till. Det här har vi i FP försökt få fram sen förra mandatperioden. Planen bestod i stort sett av ett enda förslag: Ett högstadium i kommunen förlagt till Bergsjö. I kommunstyrelsen hade centerns tre ledamöter tre olika förslag men till KF kom alltså detta. Kommunalrådet (C) drev linjen två högstadier, debatten blev lång och efter votering vann S-yrkandet: Ett högstadium.

Här har alltså centerpartiet, som säger sig var det styrande partiet, med den enda kommunalrådsposten, förlorat två omröstningar, den ena för andra gången dessutom. Hur kan man då påstå att man styr kommunen? Man säger sig dessutom vara en borgerligt styrd kommun, men har lämnat posten som utbildningsordförande till en sosse. Nog är det väl knepigt att man kan klamra sig fast vid makten när man ändå inte kan utöva den? Det snyggaste hade väl varit att gå efter att ha förlorat. Möjligen kunde man ha gjort ett försök att räcka ut en hand till oss före beslutens fattande. Jag vet inte om vi hade fattat handen, men det hade väl varit värt ett försök i alla fall.

Det är faktiskt inte så att vi i Folkpartiet strävar efter att ingå i ett samarbete just nu. Med den förfärligt dåliga ekonomin, bristen på ledarskap och inga resurser till kompetensutveckling tycker vi att det skulle vara bättre att förbereda sig på att lägga ner kommunen! En folkomröstning i samband med kommunalvalet. Mitt förslag är att dela Nordanstig och låta ena delen gå ihop med Sundsvall och den andra med Hudiksvall. Vi har kastat ut frön om det här och de börjar gro i befolkningen. Undrar hur lång tid det tar innan det vuxit fram ett beslut? Vi får vänta och se. Om inte annat tar vi med oss det här i valrörelsen och så får vi se vad folk tycker om oss och våra ”vansinniga” förslag.

Det är verkligen ett privilegium att vara länsvalledare i ett län som vårt! Tänk att ha som uppgift att fara runt i Hälsingland och Gästrikland i den fantastiska försommaren och se alla olika platser i sin allra vackraste skepnad. I norr blommar häggen fortfarande, syrenerna doftar längre söderut och liljekonvaljerna blommar överallt! Det spelar ingen roll om det regnar eller är solsken. Det är helt enkelt underbart!!! En annan fördel med det här är att vi är ute väldigt mycket, så jag kan ha med mig min KAMPanjhund, Zafira. Hon är en sju sorters korsning med väldigt mycket val(l)hund i sig. Man kan faktiskt använda sig av hundar i valrörelsen, folk stannar gärna o pratar när man har en snäll hund med sig.Det blir liksom en vänligare stämning.

I dag var vi i Järvsö. Först hälsade vi på i Järvsöbacken och pratde med ägarna där. Man har mycket planer för framtiden och satsar på utbyggnad. Snökanonerna ska kunna lägga en meter snö i de 16 nerfarterna på 7 dagar även om det inte kommer snö. Häftigt. Deras problem är att de handlar utrustning från euroländer. Det är svårt att beräkna kostnader när man beställer för 1 miljon kr och kostnaderna i slutänden blir 1,2 miljoner bara som ett exempel. Nej, nog är det dags för Sverige att gå med i EMU!

Vi avslutade dagen med att dela ut Maritbroschyrer till hugade Järvsöbor och blada på parkerade bilar. Jag tycker att det känns en påtaglig skillnad mot förra EU-valet. Människor är mer positiva och en hel del säger att de har röstat och många säger sig ha röstat på FP. Det finns alltså hopp.

I morgon åker vi till Gävle, Zafira och jag. Där träffar vi Cecilia Wikström och kampanjar lite  extra för Liberala kvinnor. Ska bli kul. På kvällen ska vi samlas ett helt gäng i Gävle och titta på slutdebatten på TV tillsammans. Gissa vem jag tror gör bäst ifrån sig där? Helt rätt: Marit

Landstingspolitik kan vara komplicerat. Sen hösten -08 har det varit rörigt och besvärligt med växlande majoriteter och svårigheter att fatta beslut som håller.

Men nu, nu har det blivit väldigt KONSTIGT! Centerpartiet sitter i majoritet tillsammans med Socialdemokraterna och Miljöpartiet, en strategisk plan presenteras av landstingsdirektören för att sedan diskuteras av politikerna. Planen är i sig omöjlig och väldigt Gävle-vinklad. Detta har det skrivits spaltmeter om i tidningarna, så det tänker jag inte ta upp här.

Det jag betraktar som väldigt konstigt är att ett parti som sitter i majoritet och borde ha alla möjligheter att påverka beslut drar igång en manifestation för att rädda Hudiksvalls sjukhus. Varför? Tror man att man fortfarande sitter i opposition? Är Centern så splittrad att man manifesterar mot sin egen ledning? Vet inte den ena handen vad den andra gör, eller har man inget inflytande?.

Man kan misstänka att C försöker framstå som den stora räddaren genom att kalla till demonstration mot sig själv. Befolkningen ska se att de verkligen gör något, men jag tror att våra invånare är betydligt klokare än så. Det går inte att vara trovärdig som politiskt part när man gör den här typen av utspel. Det drar snarare ett löjets skimmer över politiken och det tragiska är att det riskerar att drabba alla oss som arbetar hårt för att föra en seriös politik i vårt landsting.

I HT 29/5 stod annonsen om C-manifestationen bredvid en annons om ”Björnen bland oss”, ett seminarium som ska svara på frågorna: Hur fungerar en björn? Hur reagerar jag på en björn? En händelse som ser ut som en tanke.

Efter att ha deltagit i debatter inför EP-valet, inte mnst på Forsa folkhögskola har jag lärt mig en hel del. Först och främst: Det krävs tydligen minst två Vänsterpartister för att matcha en Folkpartist.

Debatterna på Forsa var upplagda så att de inbjudna politikerna två och två skulle svara på frågor från elever. Det här skedde i tre omgångar. Folkpartiet dvs jag ställdes mot Vänsterpartiet, fast de var två en Ung vänster och en gammal V. Märkligt ffa när Centerpartisten blev ensam eftersom M var försenad.

OK det fick väl gå då, men sen på kvällen vid politikercafét med allmänheten sattes Fp och V ihop igen. Man kan ju tycka att det skulle ha behövts lite variation. Flera ungdomar vid bordet som ställde inressanta frågor. Med satt också två äldre män som la sig i, märkte ord och förde en debatt på låg nivå. Vid fråga visade det sig att det var två V-politiker. Här behövdes det alltså tre bullriga karlar för att matcha en kvinnlig Folkpartist. Ja, ja, även om det var jobbigt så tog jag det som något positivt, jag är nog starkare än jag tror.

Det andra jag lärde mig var att vissa tror att man i politiska debatter kan säga vad som helst oavsett om man har grund för det eller ej. Det blir svårt att bemöta en sådan teknik när man själv har en åsikt att det man säger ska vara byggt på fakta och sant.

Tråkigt, jag har ändå förut haft viss respekt för vänsterpartier och trott att de har något bra i botten på sin ideologi, men nu har jag ändrat uppfattning.

Nu fortsätter valrörelsen i två veckor. Jag känner mig stärkt i övertygelsen att FP är det bästa alternativet. Vi är positiva till Europa och har en vilja att påverka och förändra EU till det bättre. Vi ska jobba för att påverka de andra länderna i abortfrågan, vi vill ha en gemensam lagsttiftning mot barnaga, vi driver frågan att gifta homosexuella ska betraktas så i hela EU. Vi jobbar för en gemensam polis som kan bekämpa sexuell slavhandel och narkotikhandel. Det o mycket mer ska vi kampanja för fram till 7/6.

Landstingspolitik är inte helt lätt. Det borde vara roligt och stimulerande att arbeta för invånarnas bästa när det gäller hälsa och vård, men ibland blir det väldigt tungt.

I Gävleborg håller vi nu på med en massa saker samtidigt.                                                        1.Landstingsdirektören har presenterat en strategisk plan som politiken har att ta ställning till.                      2. Vi planerar och organiserar inför Vårdvalet, som enligt lag ska finnas 2010                                                 3. Landstingsfullmäktige ska  införa nya beredningar för att vitalisera fullmäktige och den demokratiska processen

Allt det där låter väl bra, eller hur? En strategisk plan måste vi ju ha, problemet är bara att den inte är genomförbar. Den sätter hela sjukhusvården i Hälsingland i gungning och sägs spara 76 miljoner. Med den erfarenhet vi har av andra förändringar är risken att planen i stället ger ökade underskott. Och det är bråttom förstås. Ställningstagandet till det här ska in i förutsättningar för budget som ska tas i fullmäktige i juni. Det troliga är att vi just nu behåller allt som det är, ingen törs lägga ner stora delar av ett sjukhus före valet. Ändå har man lyckats skapa oro i organisationen. Vem vill flytta till Hälsingland och göra At eller ST eller börja jobba som syrra på ett sjukhus som kanske läggs ner nästa mandatperiod.

Vårdvalet då? Det är bra och finns i alla fall vissa förutsättningar att primärvården blir mer präglad av mångfald, kanske skapas några nya hälsocentraler i privat drift. Här är det också bråttom. Först i april tillsattes den person som ska leda arbetet med förändringen. Skynda skynda, inte så mycket tid att tänka och diskutera. Kanske finns det inget intresse heller. Vi har ju en så bra primärvård så behåll upplägget med ett brett uppdrag och så mycket fast ersättning som möjligt. Då behöver vi inte tänka så mycket.

Landstingsfullmäktige ska tillsätta beredningar. Senaste förslaget är två stycken. Ett för Hälso- och sjukvård och ett allmänpolitiskt. Beredningarna ska träffa befolkning och brukare och lyssna av. De ska också följa upp beslut och komma med förslag på förbättringar tll fullmäktige.  Mycket klokt finns i detta men frågan är om vi verkligen ska genomföra det här ett år före valet. Hinner beredningarna överhuvudtaget organisera sig. Två deltidsarvoderade ordföranden  och ytterligare 20 ledamöter till en kostnad på minimum 1,7 miljoner. Jag tycker att vi skulle förbereda det här och börja nästa mandatperiod. Visa folk att vi försöker spara pengar och inte ge intrycket att vi nu inför valet vill träffa dem när vi knappt gjort något för att lyssna eller mötas under de gångna tre åren.

Min egen åsikt är att vi ska ta det väldigt försiktigt och lugnt med nya organisationer och planer. Om vi koncentrerar oss på Vårdvalet och sen lämnar resten av verksamheten i fred i åtminstone en mandatperiod skulle mycket vara vunnet. Låt personalen i vården arbeta med patienten som utgångspunkt och därifrån hitta bra och effektiva arbetsmetoder. Jag är övertygad om att det skulle gå att spara minst lika mycket pengar som landstingsdirektören tror sig kunna göra i sin plan. Dessutom skulle vi få en personal som kände sig delaktig och ansvarig. Kanske skulle vi till och med kunna hitta medarbetare som tycker att Landstinget Gävleborg är bra efter några år.

Jag blir ofta anklagad för att vara besvärlig och motvalls men jag tycker att jag som politiker ska ifrågasätta och vända och vrida på förslag i stället för att rusa iväg och organisera om så fort något inte fungerar.

Nej, lugn och ro i landstinget Gävleborg är mitt recept för våra invånare. Det är ju trots allt för invånarna vi arbetar vi som är politiskt valda och de vill inte ha ständiga förändringar som skapar osäkerhet och förvirring.