Den fria radikalen

Efter att ha deltagit i debatter inför EP-valet, inte mnst på Forsa folkhögskola har jag lärt mig en hel del. Först och främst: Det krävs tydligen minst två Vänsterpartister för att matcha en Folkpartist.

Debatterna på Forsa var upplagda så att de inbjudna politikerna två och två skulle svara på frågor från elever. Det här skedde i tre omgångar. Folkpartiet dvs jag ställdes mot Vänsterpartiet, fast de var två en Ung vänster och en gammal V. Märkligt ffa när Centerpartisten blev ensam eftersom M var försenad.

OK det fick väl gå då, men sen på kvällen vid politikercafét med allmänheten sattes Fp och V ihop igen. Man kan ju tycka att det skulle ha behövts lite variation. Flera ungdomar vid bordet som ställde inressanta frågor. Med satt också två äldre män som la sig i, märkte ord och förde en debatt på låg nivå. Vid fråga visade det sig att det var två V-politiker. Här behövdes det alltså tre bullriga karlar för att matcha en kvinnlig Folkpartist. Ja, ja, även om det var jobbigt så tog jag det som något positivt, jag är nog starkare än jag tror.

Det andra jag lärde mig var att vissa tror att man i politiska debatter kan säga vad som helst oavsett om man har grund för det eller ej. Det blir svårt att bemöta en sådan teknik när man själv har en åsikt att det man säger ska vara byggt på fakta och sant.

Tråkigt, jag har ändå förut haft viss respekt för vänsterpartier och trott att de har något bra i botten på sin ideologi, men nu har jag ändrat uppfattning.

Nu fortsätter valrörelsen i två veckor. Jag känner mig stärkt i övertygelsen att FP är det bästa alternativet. Vi är positiva till Europa och har en vilja att påverka och förändra EU till det bättre. Vi ska jobba för att påverka de andra länderna i abortfrågan, vi vill ha en gemensam lagsttiftning mot barnaga, vi driver frågan att gifta homosexuella ska betraktas så i hela EU. Vi jobbar för en gemensam polis som kan bekämpa sexuell slavhandel och narkotikhandel. Det o mycket mer ska vi kampanja för fram till 7/6.