Den fria radikalen

Om två veckor vid den här tiden har vi haft val i Sverige och allt ståhej är över. Vi som är politiker måste återvända till vardagen. En del som segrare andra som förlorare. Segrarna kommer att ställas inför möjligheterna och svårigheterna att genomföra sina vallöften. Just nu duggar löftena tätt, till pensionärer, till barnfamiljer och till alla andra grupper i samhället, som kan tänkas ha något inflytande på valutgången.

Jag vet hur lätt det kan vara att dras med i nån sorts allmän generositet när man sitter i en debatt eller pratar med en väljare. Det gäller att alltid ha en tanke i bakhuvudet att jag kanske måste genomföra det här också. Antagligen är inte jag heller ofelbar, men jag försöker komma med förslag som jag anser möjliga att förverkliga.

Lugn och ro i landstinget är mitt främsta löfte. Förutsättningen för att få till det är att jag får mandat för det och det får jag bara genom många kryss! Visserligen är mina samverkanskollegor med på tanken men många väljare bakom ryggen blir det möjligt att förverkliga tanken på ett landsting utan stora organisationsförändringar varje år.

Om jag får makt och möjlighet i landstinget kommer jag att se till att det görs en översyn av handikapphjälpmedel och sjukresor så att det blir enklare och mer rättvisa avgifter. Gävleborg ska inte längre vara sämst på det här området!

I Nordanstig är jag framförallt socialpolitiker. Jag vill se till att man inrättar verkliga trygghetsboenden för äldre, med personal dygnet runt, gemensam matsal och möjlighet till gemensamma aktiviteter.  Socialtjänsten måste få stöd och möjligheter att på ett respektfullt vis använda det sociala skyddsnätet som ska finnas i varje kommun.  Kvaliteten i vård och omsorg måste säkerställas, genom gott ledarskap, men också genom kvalitetskontroller och uppföljningar.

Några av mina vallöften. Jag har naturligtvis fler som jag och mina partivänner försöker föra ut genom handlingsprogram, debatter och möten med människor.

Ställ mig mot väggen om några år så får vi se vad jag lyckats genomföra. Lyckas jag beror det framförallt på dig som har röstat. Med stort stöd tror jag mig om att kunna genomföra det jag har lovat!

Häromdagen träffade jag en arbetskamrat från sjukhuset i Hudik. Hon vill arbeta, avdelningen behöver personal under sommaren, men hon har bara 19 dagar kvar innan man måste anställa henne enligt LAS. Det här är en kompetent person, omtyckt av patienter och medarbetare, men hon får alltså inget vik. I stället tar man in nya oerfarna vikarier. Jag har absolut inget emot att unga människor får jobba, men ifrågasätter hur man använder LAS helt baklänges. En lag som ska ge trygghet används för att utestänga kunniga, erfarna personer och detta i ett landsting som, än så länge, styrs av S! Man säger att man värnar om de anställda, men helt cyniskt utesluter man personer för att slippa fastanställa.

Hur ska det gå i framtiden om vi inte tillvaratar den kompetens som finns?  Min arbetskamrat söker sig nu till andra arbetsgivare och hon är inte ensam. Snart går hela 40-talsgenerationen i pension och vi kommer att behöva alla goda krafter för att bedriva sjukvård, men genom den personalpolitik som förts  har vi förlorat många, många.

Ett annat exempel på personalpolitik är hur man hanterar ansökningar om tjänstledighet. Anställda begär tjänstledigt för att jobba på andra ställen, men nekas och blir tvingade att säga upp sig. I stället för att få tillbaka en anställd med nya erfarenheter och kunskaper tappar man personen helt. Är detta vettigt?

Vi, som är politiker måste börja tänka i andra banor. Landstinget Gävleborg ska bli känt för att vara en arbetsgivare som tillvaratar personalens idéer och kunskaper, som lyssnar på  och respekterar sina arbetstagare.

Landstingets viktigaste uppgift är att ge befolkningen en så god sjukvård som möjligt. Detta går bara att genomföra om människorna som arbetar i vården känner förtroende från ledningen och får möjlighet att utveckla sitt arbete i lugn och ro utan ständigt hot om nedläggning eller organisationsförändringar.

Jag vill arbeta för att vi, invånarna i landstinget Gävleborg får en trygg och god sjukvård i framtiden!

Sjukresor och färdtjänst måste omfattas av värdiga regler för brukaren!

Det kan inte vara rimligt att man måste planera tre veckor i förväg om man ska resa över kommungränsen.  Vem av oss lever livet så strukturerat? Inte jag i alla fall. Antagligen har jag varit med i fullmäktige och fattat beslut om detta och det är väldigt pinsamt, men det står inte ett ord om denna regel i underlaget som presenterades för fullmäktige. Jag får nog lov att ställa en fråga till berörd ordförande, Sven-Åke Eriksson.

Ett annat problem är patienter som behöver permissionsresor när de vistas länge på annan ort i länet. Man kan inte åka sjukresa när man är inskriven på sjukhus och får inte färdtjänst över kommungränsen. Märkliga regler!

Ytterligare en sak. Om man måste åka taxi tex till sjukhus är det krav att man har 100 kr att betala chauffören med, annars får man inte åka med! Det här är helt vansinnigt. I Landstinget har vi gått över till fakturering, ingen kontanthantering får förekomma, men taxiresor kan man inte fakturera. Det här måste vi lösa.

När man skriver regler får man väl lov att använda sitt sunda förnuft, eller är det meningen att det ska vara krångligt?

Det måste gå att förändra. En begränsad ekonomi är inte skäl nog för att krångla till tillvaron för människor som bara vill leva ett vanligt liv, som alla andra.